I början av den här veckan tog en tyst meditation med avsikt att ge näring mig tillbaka till när jag var ett barn i min mammas livmoder. Jag kände mig närd, trygg och älskad. Sedan såg jag späckhuggare och började simma med dem i havet. De kommunicerade med mig och visade mig att de har valt att vara vattendjur eftersom de känner en närmare kontakt med moder jordprecis som bebisar gör i livmodern. Vi simmade till en helig plats i havet där de gillar att mötas, platsen har en stark helande energi och jag kände mig välsignad att kunna vara där med dem.
Sedan såg jag mig själv sitta under ett träd på en klippa på Kanadas västkust. Det här var en plats där jag brukade träffa späckhuggarna och kommunicerade med dem. De berättade för mig när vi skulle flytta för att undvika en skogsbrand som kommer att startas av blixten. När någon var sjuk visade de vad som skulle bota dem och var jag kunde hitta det. Jag delade med mig av allt jag hade lärt mig under tiden sedan vi träffades sist, de var våra visdomsbevarare. De berättade för mig var vi kan röra oss för att hitta näring och hålla balansen i naturen. De visade mig vad vi skulle kämpa för och vad vi skulle släppa taget om. När min tid kom i det livet, väntade de på mig. Min själ tog en sista simtur med dem innan jag gick iväg för att möta förfäderna. Jag kände kärlek och en stark känsla av samhörighet med späckhuggarnaDe var min familj och det kommer de alltid att vara.
De visdomsbevararna visade mig att de fortfarande försöker kommunicera med mänskligheten, men att ingen lyssnar längre. De visade mig att mänskligheten aldrig har haft så mycket näring som vi har nu, men samtidigt har vi aldrig varit så hungriga som vi är nu. Det som gör oss människor hungriga är bristen på kärlek. Vi saknar kärlek och tillhörighet, känslan av samhörighet. Tyvärr försöker vi driva bort denna hunger med fel medel. Vi försöker fylla tomrummet i våra hjärtan med materiella varor, men det fungerar inte och därför räcker det aldrig. Vi vill ha mer och mer och mer. Vi är fortfarande hungriga. Vi tävlar och slåss om mark, pengar, materiella ting... Orsaken till alla våra problem är faktiskt så enkel, det är bristen på kärlek.
Vad vi som mänsklighet behöver är mer kärlek och tillhörighet, Känsla av samhörighet.. Vi måste börja börja lyssna igen. Att lyssna till våra hjärtan, till varandra, till Moder natur och till visdomens bevarare.
Med kärlek till alla er som kanske läser detta
Peter
Kommentarer