Alla lär vi oss att bära masker i våra liv så att ingen kan se hur vi verkligen känner eller ens vilka vi verkligen är. Varför är det så? Varför är vi rädda för att uttrycka oss själva?
Jag tror att det är en rädsla för förnekelse. Vi är rädda för att andra inte ska tycka om oss som vi är. Vi ska vara glada och starka och aldrig ledsna eller oroliga. Med åren lär vi oss att dölja våra sanna känslor. Vi blir skådespelare i vår egen lilla föreställning.
Vi låtsas vara glada när vi är ledsna, vi låtsas vara självsäkra när vi är osäkra, vi låtsas vara lugna när vi är nervösa och så fortsätter det i all oändlighet. Titta på maskerna som människor har på sociala medier. Alla bara ler och låtsas att de har det lyckligaste livet, men är det verkligen så?
Saken är den att vi går vilse i detta oändliga spel. I våra liv fulla av masker och låtsas kan vi förlora oss själva. Vi tappar kontakten och glömmer vilka vi egentligen är eller hur vi egentligen känner. Vi skapar avstånd. Avstånd till andra och avstånd till vårt sanna jag.
Hur skulle det egentligen vara om vi är autentiska? Människor kommer inte att förneka oss, de kommer att må bra i vår närvaro eftersom de kommer att känna att vi inte döljer något, att vi låter dem se oss för den vi verkligen är. De kommer att känna att de också kan sluta låtsas och bara vara som de är och som de känner. Vi kommer att skapa närhet och intimitet.
Kasta bort den mask som du bär och du kommer att se att du kommer att känna dig lättad. Det är som en stor sten som faller från bröstet. Var autentisk, var fri och omfamna livet.
Peter